Flyttkartongerna rullar mot målet

Flyttgubbarna är glada och taggade, de skakar hand med både mig och Jonas, de har hela och rena kläder på sig som representerar deras flyttfirma. Allt kändes väldigt enhetligt och respektingivande. Jag kände direkt att våra flyttkartonger och möbler var säkra med dessa män. De slösade ingen tid på formaliteter och småprat utan högg direkt tag i de största möblerna för att börja stuva lastbilen.

– Att ni flyttar ifrån ett såhär trevligt område. Sa en av flyttgubbarna tar din med flyttfirmahalvskrattandes medan han lyfte ena änden på vår stora 3-sits soffa.
– Ja, det känns tråkigt men samtidigt roligt eftersom vi behöver mer utrymme och vi har flera vänner som bor i det nya området. Det ska bli kul att kunna umgås mer med dem utan att behöva åka så långt. Svarade Jonas.
Jag stod i köksdörren och tittade på när gubbe efter gubbe kom in och gick ut med en låda eller möbel, det gick väldigt fort. Jag var grymt imponerad över att en flyttfirma kunde arbeta så effektivt. Det verkade som att flyttfirmans gubbar verkade ha hur mycket energi som helst, visst de hade en och annan svettpärla i pannan men de klagade inte en enda gång.
Efter ungefär 45 minuter var alla våra saker inlastade i lastbilen och det var dags att åka. Eftersom den flyttfirma göteborg vi inte hade någon bil fick vi åka i en av flyttfirmans personbilar som de hade med under flytten. De skjutsade oss till vår nya lägenhet.
Jag tittade lite halvsorgsest ut genom bilrutan och sa ett tyst hej då till Flatås med gråten i halsen medans flyttfirmor göteborg tog det annorlunda. Ibland är det svårt att lämna något även om man vet att det nya kommer bli bättre tänkte jag för mig själv.

Jag tog Jonas hand och tittade honom i ögonen med ett leende, jag såg att han kände likadant som jag. Det var en bitterljuv stämning i baksätet på bilen, flyttfirmans gubbar satt där fram och diskuterade var de skulle äta lunch när flytten var klar.